NEO började sin resa 2014 under namnet AntShares (ANS) och grundades av Da Hongfei och Erik Zhang. Som svar på ett ökat intresse för AntShares och ett behov av en blockchain-lösning, som uppfyller kraven för både statliga och privata företag, grundade Da och Erik företaget OnChain 2016, som är ett företag med riskhantering som tillhandahåller blockchainbaserade finansiella tjänster. 2017 bytte AntShares namn till Neo och har på senare tid kallats för ”Kinas första blockchain-plattform”.

Neos whitepaper är vår viktigaste resurs för att förstå plattformen, men då flera aspekter av Neo fortfarande är i utveckling, och en del detaljer är oklara, framstår whitepapern snarare som en översikt över smarta kontrakt i allmänhet, än som en specifik guide till Neos inre arbete.

I konceptet är Neo ett ekosystem baserat på smarta kontrakt, som liknar Ethereum, vilket gör det möjligt för användare att automatisera lagring- och utbyte av digitala tillgångar. För att konkurrera med mer etablerade smarta kontrakts implementeringar utnyttjar Neo utvecklingen av tekniken och samarbetet med kinesiska myndigheter mot det uttalade målet om en ”smart ekonomi”.

Kinas ”Digital Signature Act” som skrevs 2005, gjorde det möjligt för digitala signaturer att vara juridiskt bindande i teorin. Problemet här är att hitta ett sätt där digital identifiering uppfyller kraven i denna förordning, framförallt då digital identitet är ett centralt inslag i Neos smarta ekonomi. Under 2016 inledde OnChain ett samarbete med Microsoft China och grundade i och med det Legal Chain, med målet att tillhandahålla en digital identifieringsmetod som skulle uppfylla dem kraven. Legal Chain vill använda sig utav det orubbliga i blockhain systemen samt insynen i dem för att på så vis uppfylla kraven, i syfte att integrera ansikts- och röstigenkänning under vägen. Att upprätthålla en betrodd länk mellan digitala och fysiska enheter innebär att du ska kunna följa upp missbruk av systemet direkt tillbaka till en juridiskt bindande identitet.

Neo använder en konsensusmekanism som heter Delegated Byzantine Fault Tolerance (dBFT). Deltagarna i systemet kan utse vissa noder som bokförare som har till uppgift att verifiera de block som skrivs till blockchainen, där varje bokföringsnod måste hålla ett minimum saldo för NEO och uppfylla vissa prestandakrav. Om två tredjedelar av noderna på nätverket kan komma överens med en bokföringsversion av blockchainen, uppnås konsensus och den föreslagna versionen av blockchainen valideras. Om konsensus misslyckas kallas en alternativ bokhållare och processen upprepas. Eftersom denna konsensus bara behöver replikeras över en delmängd av nätverket, sägs det vara effektivare än klassisk Byzantine Fault Tolerance. Nätverket som helhet förbrukar färre resurser och kan hantera högre transaktionsvolymer och med dBFT, samt några andra nyckeloptimeringar, hävdar Neo kunna hantera över 1000 transaktioner per sekund, med målet att optimera till över 10 000 transaktioner per sekund. Det är såklart en stor fördel, framförallt med tanke på vart vi ligger idag i transaktionshastigheter, men det kan komma på bekostnad av centraliseringen. Med Digital Identification och dBFT kan kontrollen av systemet komma att begränsas till en vald grupp.

Neos smarta kontrakt går under namnet NeoContracts. Ett av de stora hindren för att utforma smarta kontrakt är att deras resultat måste reproduceras på ett tillförlitligt sätt över hela nätverket. Det måste ske säkert och framförallt smidigt. Om ett kontrakt hänvisar till en blockchain och det ger olika resultat på olika system, kan nätverket inte på ett tillförlitligt sätt komma överens om hur blockchainen ser ut och block kommer att stoppas. Men smarta kontrakt behövs och de kan hjälpa till på följande sätt:

Timestamps – Du kan använda smarta kontrakt för att automatisera betalningar, till exempel till en anställd. För att det ska fungera behöver ditt kontrakt veta vilken tid det är. För att ge konsekvent tillgång till tidsdata registrerar Neo en tidstämpel till varje nytt block som genereras. Ett nytt block läggs till var 15: e sekund så kontrakten kan nå aktuell tid inom 15 sekunder helt enkelt.

Slumpmässighet – Möjligheten att generera slumptal. Men hur anger du ett slumptal medan du fortfarande ser till att samma slumptal identifieras över nätverket? För att tillhandahålla smarta kontrakt med tillgång till slumpmässighet införs ett slumptal i fältet Nonce i varje nytt block. Kontrakt kan då referera till detta Nonce-fält för att komma åt ett slumpmässigt tal.

Datalagring – Data i NeoContracts kan lagras privat, endast tillgänglig för det kontrakt som det är associerat med. Data kan också lagras i ett globalt sammanhang tillgängligt för alla kontrakt i nätverket. Externa data måste överföras till Neo blockchain och vidarebefordras till dessa privata eller offentliga datalager för att kunna hänvisas till kontrakt.

NEOs ekosystem omfattar 2 olika tokens, som är NEO och GAS, och är de kryptografiska valutorna som driver Neo nätverket. Både NEO och GAS är begränsade till 100 miljoner tokens vardera. NEO token representerar aktier på Neo-marknaden och kan inte delas upp men ger NEO-innehavarna rösträtter i NEO-ekosystemet samt rätt till utdelning i form av GAS. 50 miljoner NEO fördelades genom inledande publikfinansiering. De återstående 50 miljoner tokens är fasta med en 1-årig spärrperiod som löpte ut den 16 oktober 2017.

Dessa lockout tokens ska hanteras av NEO Council (En grupp av projektets grundare) för att stödja utveckling och underhåll av ekosystemet. Speciellt är 10 miljoner tokens avsedda att belöna kärnutvecklare och medlemmar i NEO rådet, ytterligare 10 miljoner ska användas för att stimulera Neo utvecklingsekosystemet, 15 miljoner tokens ska behållas som en ”beredskap” och de återstående 15 miljoner ska investeras i blockchain-ekosystem som stöder Neo.

NEOs alternativa token, GAS, genereras med en hastighet av 8 GAS per block med utbyggnaden av blockchainen. Produktionshastigheten reduceras med 1 token för varje 2 miljoner block som genereras. Någon gång runt 2039 kommer GAS-cirkulationen att nå 100 miljoner och produktionen upphör därefter. Till skillnad från NEO kan GAS delas upp, och passar därför bra som valuta. GAS-utdelningar ackumuleras också som avgifter till nätverket, då användarna betalar i GAS för att distribuera och driva smarta kontrakt. Avgifterna står i proportion till de datorresurser som förbrukas av kontraktet och dessa avgifter delas ut till ”bokförare” som belöning för deras verksamhet på nätverket.

Förutom kärnprotokollet har utvecklarna bakom Neo en handfull sidoprojekt som ger olika fördelar till NEOs ekosystem.

Superconducting Transactions – I en traditionell valutaväxling placeras en order och matchas på en centraliserad marknad. Processen är effektiv men det kräver att användaren släpper kontrollen över sina medel till valutaomväxlingen. Genom att automatisera placeringen och matchningen av beställningar över ett konsensusnätverk kan du se till att beställningarna matchas och bearbetas rättvist och öppet och effektivt skapar ett decentraliserat utbyte. Men detta resulterar i långsamma transaktioner, eftersom justeringar måste bekräftas över nätverket. Neo föreslår ett system där växeltransaktioner går igenom i blockchainen men själva order matchningen hanteras utanför kedjan av en centralbörs. Neo kallar dessa transaktioner ”Superconducting Transactions”. Med det här vill man erbjuda effektiviteten av en centraliserade valutaväxling fast med säkerheten från en decentraliserad.

Neox – Tillåter transaktioner att korsa blockchains. Vi kunde inte hitta mycket detaljer om det i protokollet men liknande protokoll innebär att man skapar smarta kontrakt som låser pengarna på en blockchain mot att du får tillgång till medel på en alternativ kedja.

NeoFS – Tillåter stora filer att delas och distribueras över nätverket. Användare kan ange graden av tillförlitlighet som de förväntar sig av en fil. Filer med låga krav på tillförlitlighet kan lagras och hämtas till minimal kostnad. För en högre avgift kan data lagras på mer tillförlitliga noder.

NeoQS – Quantum-datorer hotar säkerheten för vissa kryptografiska tekniker. Neo använder sig utav en lattice-based cryptographic mechanism som de kallar NeoQS (Quantum Safe) som i teorin är resistent mot attacker från kvantdatorer. Det är inte troligt att kvantum datorer kommer att påverka kryptografiska
system inom en snar framtid, men det ger en viss sinnesro.